evighetsmaskinen

När jag läste historia förrförra året som fanns det med nöd och näppe en kaffeautomat på institutionen, de som läste på SOL hade det aningen bättre med egen kafeteria och sådär. Jag funderade inte särskilt mycket över detta förrän jag fick höra hur det gick (går?) till på t ex LTH och säkert alla andra tekniska program. En FÅR alltså saker när en går på ett sådant program. Gustaf kom hem med småprylar hela tiden, blev bjuden på pizza på lunchen av företag, fick gå på spännande filmvisningar som inkluderade fika osvosv. 

Glad i prylar som jag är så bestämde jag mig som sagt för att testa teknik/naturkunskap jag också. Jag läser alltså ett basår och är således inte på väg mot något civilingenjörsexamen men känner mig efter några veckor mer behövd och uppskattad än jag någonsin gjort tidigare (har aldrig ägt så många tic-tacaskar vid samma tillfälle förut, standardgåva tycks det).

Första gången det var prylutdelning på skolan blev jag alldeles till mig. Nästan jobbigt att tänka på det, förstår inte varför gratisgrejer ger en sån adrenalinkick. Fick iallafall med mig massor av onödiga saker hem, t ex en veckorevyn som jag slängde ganska snabbt igen och annat diverse småtjafs. 

Det finaste av allt, utställarna kändes genuint intresserade av mina framtidsplaner, precis som att jag vore på väg mot nåt samhällsnyttigt och eftertraktat yrke. 

Passar på att njuta. Tänk om jag skulle få för mig att börja läsa humaniora igen nästa år:( alltså varför känns mitt liv som postkodlotteriet för tillfället? Iallafall,  Hua. Hemska tanke. Oönskad för evigt:(