Denna blogg skapades någon gång -08, och sedan starten har det skrivits otroligt mycket trams. Jag har nu läst igenom allt och försökt plocka bort stötande och omyndiga texter samt bytt ut svordomar mot lämpligare synonymer.
Lyssnade på min gamla favvogrupp "Enigma", och fann denna skiva. Jättespännande omslag men musiken var så deprimerande att jag nervositets-escapade mig ur spotify.
loggade som tidigare lovat in på SEB. Betalade en räkning! känner mig diciplinerad. Har försökt tänka bort denna gåva från Telia i en månad nu pga jättelångt förfallodatum. Har dock varit deppig varje gång jag loggat in på min sida och mötts av texten "du har en ny faktura att ta ställning till". Dessa ständiga ställningstaganden. Har man ens något val? Nu är den hur som helst betald och borta och jag önskar mig i januaripresent att det dröjer länge innan nästa räkning kommer.
Har hängt på min SEB-sida cirka 3 gånger idag och nu ska jag logga in igen för att se om min pengamätare hasat sig uppåt så att jag kan köpa de där fina grejerna från COS:s reahörna som legat i varukorgen i cirka 7 timmar.
Det är precis i början av månad 1 på året, dvs. långt kvar till löning, men jag orkar inte riktigt förhålla mig till detta faktum just nu.
Andra saker som jag inte orkar förhålla mig till:
- att jag jobbar imorgon. Har haft en s k långhelg och har då lyckats vänja av min kropp vid arbetslust och jobbglädje.
- synen som drabbar mig när jag ser ut över mitt rum, - fokus på golvet. Förstår faktiskt inte hur detta är möjligt. Mitt rum må vara litet, men inte så litet att ca 5 dåligt placerade saker ska förstöra mina annars så välplanerade 9 kvadrat.
- Att det på mitt nattduksbord ligger 5 halvlästa böcker och tre body lotions. Finner ingen logik i detta. Är inte sugen på att fortsätta läsa i någon av dessa böcker. Är inte sugen på att smeta en doftcoctail bestående av havtorn/rosor/körpercreme (vad är det sistnämnda ens för doft?) på min kropp.
Jag skrev nyss en deprimerande inledning, men raderade den igen.
Om någon har ett passande ämne till en 20minuters engelskaredovisning så är jag tacksam för förslag. Den får handla om precis vad som helst, bara det går att fylla 20 min och helst en PowerPointpresentation för lite finare betyg.
Jag har föresten laddat ner hela Mars Voltas diskografi nu. Jag har med andra ord att göra hela dagen. Jag har också hittat en fin väska jag vill ha som ligger smärtsamt långt bortom min budget.
HÄR BÖRJAR 2009: Konstigare än "Dröm+simma i dryck"
Jag har än en gång drömt att jag simmar i mjölk (eller valfri vit dryck). Sant. Mycket behagligt. Oehört vitt.
Jag har faktiskt funderat lite på vad det kan betyda. Det är en ganska vanligt förekommande dröm, men googlesökningen "dröm+simma i dryck" gav absolut ingenting.
Danger Mouse, David Lynch och Sparklehorse är nog den skojigaste gruppsammansättningen på länge. Nu blev jag jättenyfiken.
Uppdat. Nu har jag lyssnat lite, och det verkar lovande. Jag vet helt ärligt inte alls vad jag väntat mig.
"In addition to Danger Mouse and Sparklehorse (Mark Linkous), other artists appearing on Dark Night of the Soul include James Mercer of The Shins, The Flaming Lips, Gruff Rhys of Super Furry Animals, Jason Lytle of Grandaddy, Julian Casablancas of The Strokes, Frank Black of the Pixies, Iggy Pop, Nina Persson of The Cardigans, Suzanne Vega, Vic Chesnutt, David Lynch, and Scott Spillane of Neutral Milk Hotel and The Gerbils."
Vi har en jättestor Björk i vår trädgård. Inte bara stor, utan jättestor. Jag upptäckte det idag när jag låg sjuk hemma i soffan. Att jag inte tänkt på det tidigare. Det är mitt nya favoritträd, även om jag egentligen inte gillar björk särskilt mycket. Det är ett ganska trist träslag, speciellt på köksinredning. Jag vet inte alls varför jag skriver detta, men nu när jag ändå börjat så infogar jag en bild och skriver ett citat ur en Jonas Hassen Khemiribok.
Jag antar att jag är ganska rastlös.
"Min son säger visst är NATUREN vital, men är det inte SÄRSKILT skogen som svenskarna idoliserar mest? Skogen och särskilt träden. Svenskar är Skogsfolket! Sverige är Trädlandet!
Allt på träden kan i svenskan bli nya ord. Den frekventa kunden i en studio namnges stamkund och när studion är tom ropas här finns ju inte en kotte. Svenskarna avlägsnar sina kroppar eller bladar, ursprunget eller den nervösa tungan stammar, ljudet ekar, att tafsa är att talla och komplicerad är kvistigt … Morgonen är morgonkvist, kvällen är kvällskvist, ensam är solokvist och deprimerad är dysterkvist … Och vad är väl tydligare bevis på svenskarnas trädfixering än detta: deras huvudstad namnges STOCKholm! Och deras ekonomiska valuta namnges KRONOR!"
Jag tänkte göra ett bra inlägg här, men pappa ringde precis nerifrån köket till min mobil och sa att kaffet är klart. Jag blir inte förvånad längre. Vi lever i en galen tid.
Vi kom upp på torsdagen, gick till Ylva/Erics lägenhet och försökte göra oss hemmastadda där. Den har potential och blir säkert jättefin. Vi köpte wettextrasor och snabbstädade, och bara det gjorde en avsevärd skillnad.
Mot kvällen värmde vi upp med drinkar, vilket visade sig vara slöseri eftersom kön utanför Pustervikbaren var ca 100 m. Då var vi ändå där mer än en timme före insläpp. Vi turades om att köpa kaffe och springa till burger king och kissa, och efter lite mer än 3 timmar kom vi in. 3 timmar kan låta ganska sjukt, och det var det, men mot slutet var det snarare en principsak att komma in, plus att alla andra klubbar antagligen också redan var fulla. Vi kom hur som helst lagom till Blitzen Trapper. Fantastiskt bra, och det hade nog varit bättre med känsel i benen.
Att stå ute i kylan och köa är inte idealiskt med annalkande sjukdom, och mycket riktigt så mådde Ylva ganska dåligt morgonen därefter. Hur som helst:
Fredag:
Bon Iver: Vi satt utanför området och glömde bort tiden lite, men vi såg iallafall sista halvan och det var mysigt.
Beirut: Jag var inte alls imponerad. Antingen stod vi på fel ställe eller så var ljudteknikern exeptionellt dålig.
Band of Horses: Fint.
Robyn: Inget jag hade prioriterat, men Ylva tvingade fram oss ganska nära scenen, och jag var nöjd efteråt. Kul att Kleerup, Lycke Li osv gästade. Skoj att hon spelade Buffalo Stands, Ylva såg tillfredställd ut. Mapei var väl enda floppen.
Wilco: Helt okej. Vi åt nog eller nåt under tiden, så det var säkert bättre än jag minns det.
Anthony J: En märkbart rörd Anthony kom ut på scenen, och redan där smälte mitt hjärta. Synd att han inte spelade sin hit "Hope there's someone", men det var fint. Jag hade nog egentligen lite högre förväntningar på honom, men hans personlighet vägde upp det.
Röyksopp: Hurra!
The Irrepressibles: Kvällens överraskning. Jag höll på att somna några gånger, men jag är verkligen imponerad ändå.
Andrew Bird: En av festivalens bästa! Galet!
Lördag:
Patrick Wolf: Jag vet inte. Helst skulle det varit en mysig klubbspelning, hans musik blir sådär i så stort format. Dock gillar jag att han spelade så mycket gammalt material.
Calexico: Tillsammans med Andrew Bird det bästa på festivalen. Bra ljud, bra publik, bra låtval. Blandat med lite Joy Division och Manu Chao. Ylva var inte nöjd.
Basement Jaxx: Tillsammans med Andrew och Calexico festivalens bästa, eller iallafall roligaste. Antagligen inte lika bra om man inte dansade.
Sen var där en del vi tyvärr missade: Grizzly Bear, Erol Alkan, Sonjagon, Nas (som tydligen ska ha varit det bästa på hela festivalen), Vetiver, Fever Ray, Chairlift, Crystal Antlers + diverse klubbspelningar, några band såg vi bara delar av, t.ex Arctic Monkeys, Amadou & Mariam, Vampire Weekend, My Bloody Valentine osv. Detta var synd, men hungern och jättelånga köer styrde antagligen oss.
Jag har varit lite halvt besviken på Way out west i år. Det mesta har varit band som kanske hade känts fräscha och motiverade förra året, men som känns mer halvintressanta för i år. Nu är ju alla akter klara, och jag var väl inte överväldigad tills jag kikade på spelschemat. Det kommer bli sjukt svårt att hinna med att se allt man vill se, så det är nästan bra att de inte klämt in mer. Jag behöver inte se teddybears, men annars känns det som att det är dags att börja träna upp konditionen redan nu, för oj vad man kommer få springa.
FREDAG Antony & the Johnsons med Göteborgs Symoniker Arctic Monkeys Band Of Horses Beirut Bon Iver Fever Ray Florence and the Machine Glasvegas Grizzly Bear Laakso Robyn Röyksopp Seun Kuti & Fela´s Egypt 80 Timo Räisänen Wilco Vivian Girls
LÖRDAG Amadou & Mariam Asher Roth Basement Jaxx Calexico Dead Prez Florence Valentin [ingenting] Jenny Wilson Lily Allen My Bloody Valentine Nas Olle Ljungström Patrick Wolf Teddybears Vampire Weekend Wolfmother
Nu har jag två veckor kvar på jobbet...sen är det Helsingborgsfestival, födelsedag... lovet börjar gå mot sitt slut och det har gått sjukt fort. Jag känner mig redan lite smått stressad inför projektarbetet i trean. Det hade varit så skönt att veta vad man ska göra, så hade man kunnat börja lite redan nu. I tvåan skaffade jag en kalender för första gången. Nu i år ska jag försöka planera och komma igång med saker i tid. Åh, vad bra detta kommer gå.
Hur som helst har min familj försökt hjälpa mig med idéer. Jag vill måla, det visade sig dock svårt att bestämma sig för ett tema. Ett bättre förslag var:
- Statskupp mot Ladonien. Dvs, ta över Nimis. 1. Revolution! HD/NST/SvD är där och fotar när jag fäster min flagga högst upp i tornet av Nimis.
Arx ska självklart bannlysas. Bokbål kan bli knepigt eftersom den är i sten, så istället föreslår jag helt enkelt en offentlig rivning av denna äckliga propagandalitteratur. Det ryktas om att det finns en inmurad käke i stenbygget, denna ska såklart bytas ut mot min egen.
När projektet avslutats säljer jag tillbaka Nimis till Höganäs kommun.
Jag fick nyss telefonhjälp av Shakinn med uppgift 1 B) på nationella provet i matematik (2005). Jag är så körd. Klarar jag de följande 13 uppgifterna kommer jag bli religiös.