evighetsmaskinen

Jag har varit lite halvt besviken på Way out west i år. Det mesta har varit band som kanske hade känts fräscha och motiverade förra året, men som känns mer halvintressanta för i år. Nu är ju alla akter klara, och jag var väl inte överväldigad tills jag kikade på spelschemat. Det kommer bli sjukt svårt att hinna med att se allt man vill se, så det är nästan bra att de inte klämt in mer. Jag behöver inte se teddybears, men annars känns det som att det är dags att börja träna upp konditionen redan nu, för oj vad man kommer få springa.

Nu har jag två veckor kvar på jobbet...sen är det Helsingborgsfestival, födelsedag... lovet börjar gå mot sitt slut och det har gått sjukt fort. Jag känner mig redan lite smått stressad inför projektarbetet i trean. Det hade varit så skönt att veta vad man ska göra, så hade man kunnat börja lite redan nu. I tvåan skaffade jag en kalender för första gången. Nu i år ska jag försöka planera och komma igång med saker i tid. Åh, vad bra detta kommer gå.