evighetsmaskinen

Vi kom upp på torsdagen, gick till Ylva/Erics lägenhet och försökte göra oss hemmastadda där. Den har potential och blir säkert jättefin. Vi köpte wettextrasor och snabbstädade, och bara det gjorde en avsevärd skillnad.

Mot kvällen värmde vi upp med drinkar, vilket visade sig vara slöseri eftersom kön utanför Pustervikbaren var ca 100 m. Då var vi ändå där mer än en timme före insläpp. Vi turades om att köpa kaffe och springa till burger king och kissa, och efter lite mer än 3 timmar kom vi in. 3 timmar kan låta ganska sjukt, och det var det, men mot slutet var det snarare en principsak att komma in, plus att alla andra klubbar antagligen också redan var fulla. Vi kom hur som helst lagom till Blitzen Trapper. Fantastiskt bra, och det hade nog varit bättre med känsel i benen.

Att stå ute i kylan och köa är inte idealiskt med annalkande sjukdom, och mycket riktigt så mådde Ylva ganska dåligt morgonen därefter.
Hur som helst:

Fredag:

Bon Iver: Vi satt utanför området och glömde bort tiden lite, men vi såg iallafall sista halvan och det var mysigt.

Beirut: Jag var inte alls imponerad. Antingen stod vi på fel ställe eller så var ljudteknikern exeptionellt dålig.

Band of Horses: Fint.

Robyn: Inget jag hade prioriterat, men Ylva tvingade fram oss ganska nära scenen, och jag var nöjd efteråt. Kul att Kleerup, Lycke Li osv gästade. Skoj att hon spelade Buffalo Stands, Ylva såg tillfredställd ut. Mapei var väl enda floppen.

Wilco: Helt okej. Vi åt nog eller nåt under tiden, så det var säkert bättre än jag minns det.

Anthony J: En märkbart rörd Anthony kom ut på scenen, och redan där smälte mitt hjärta. Synd att han inte spelade sin hit "Hope there's someone", men det var fint. Jag hade nog egentligen lite högre förväntningar på honom, men hans personlighet vägde upp det.

Röyksopp: Hurra!

The Irrepressibles: Kvällens överraskning. Jag höll på att somna några gånger, men jag är verkligen imponerad ändå.

Andrew Bird: En av festivalens bästa! Galet!

Lördag:

Patrick Wolf: Jag vet inte. Helst skulle det varit en mysig klubbspelning, hans musik blir sådär i så stort format. Dock gillar jag att han spelade så mycket gammalt material.

Calexico: Tillsammans med Andrew Bird det bästa på festivalen. Bra ljud, bra publik, bra låtval. Blandat med lite Joy Division och Manu Chao. Ylva var inte nöjd.

Basement Jaxx: Tillsammans med Andrew och Calexico festivalens bästa, eller iallafall roligaste. Antagligen inte lika bra om man inte dansade.

Sen var där en del vi tyvärr missade: Grizzly Bear, Erol Alkan, Sonjagon, Nas (som tydligen ska ha varit det bästa på hela festivalen), Vetiver, Fever Ray, Chairlift, Crystal Antlers + diverse klubbspelningar, några band såg vi bara delar av, t.ex Arctic Monkeys, Amadou & Mariam, Vampire Weekend, My Bloody Valentine osv. Detta var synd, men hungern och jättelånga köer styrde antagligen oss.