Woo hah


Mamma satte nyss på denna låten på stereon där nere. Jisses vad längsen!
Pianoslingan i bakgrunden...allt är bara så..fel. Introt vet jag inget om, dra fram till 0.37. (och 3.15)
Detta mina vänner, lyssnade jag på när jag var liten.

"Yo which muthaphucka stole my flow
eenie....meenie miney mo"

det är vad jag kallar låttext med hög igenkänningsfaktor.

Mario Elise

Jag, mamma och Helena satt i soffan och snackade när vi plötsligt hörde en monoton melodislinga, misstänkt lik Für Elise, från hallen. Våra ögon smalnade och alla var beredda att håna eller iallafall fnissa åt den som hade en så fruktansvärt töntig ringsignal på sin mobil. Vi väntade förgäves, för ingen ville erkänna.
Jag offrade mig och sprang ut i hallen. Det var inte min mobil. Mammas var avstängd. Det var inte Helenas.
Vi kollade våra alarmsingaler ifall att. Ack nej.
Vi kontrollerade så att ingen av oss hade Für Elise inlagd bland ringsignaler av misstag. Ack nej.

Detta kanske låter som en ganska onödig händelse att skriva om, men om man räknar in allt konstigt som hänt i vårt hus, så är det lite mystiskt.
Vi funderade på om det kunde komma från källaren. Ingen vågade gå ner och se efter. Eller ja, ingen orkade.
Helena undersökte våra gamla mario-spel, men ingen av dom innehöll heller Für Elise.

...
...
...
Vems är tandborstarna på toaletten? Vem har hängt en strumpa på mammas säng? vem hängde piprensar-konstverket på toalettpappersrullen? Vem har lagt ett lik i kylskåpet? Hur lyckades min mobil byta ringsignal själv? Varför skickas det tomma sms från mammas mobil, när hon sitter bredvid mig? Och konstigast av allt, varför gick det bra på matteprovet?



TYST





RSS 2.0